Jonna Leifsdotter
Rörelsepepp, min grej!
Jag skulle inte vilja påstå att jag varit någon sportig typ. Visst höll jag på lite med hästar när jag var yngre och visst gick jag på en eller annan danslektion. Men lagsport var inte min grej och jag tävlingar var jag inte intresserad av. Skolidrotten var ingen favorit på schemat. De lektionerna var inte direkt något som inspirerade till rörelse. Det där att bli vald sist på grund av att inte vara speciellt snabb eller bra hjälpte inte upp, om jag säger så. Men sen är det ju så att jag är uppvuxen i en tid långt innan plattor och mobiltelefoner. Vi cyklade, vi lekte dunkgömme, vi byggde kojor i skogen. Vi var ute. Vi rörde på oss. Jag hade andra intressen är sport, men fick ändå in rörelse i livet. Good enough liksom.
Och så har det fortsatt. Inte att jag byggt kojor och lekt dunkgömme, men att vardagsmotion varit good enough. Lite sporadisk pilatesträning hemma. Någon powerwalk då och då. Inget avancerat. Och att jag skulle sätta min fot på ett gym fanns inte ens i fantasin.
Men så för fem år sen kom jag på andra tankar. NU var det dags! Jag var singelmorsa med två ungar och bestämde mig för att jag minsann inte skulle bli den sunkiga sorten (Obs! Jag dömer ingen! Bara så jag tänkte). Så jag började träna. Jag som aldrig satt min fot på ett gym innan! Läskigt och härligt på en och samma gång!
På mitt gym kan man få en veckas gratis träning för att prova på. Och OM jag provade! Jag testade allt som verkade det allra minsta lilla kul. Jag gick på gym-info, där en pt visade hur maskinerna i gymmet fungerar. Jag var så på!
Där och då började min passion för rörelse och träning. Jag gick de roliga (och jobbiga) passen. Jag tränade på gymmet själv. Jag kittade upp hemmavid så att jag kunde träna hemma också. Och jag insåg ganska fort vad träningen gjorde med mig. Inte bara att jag blev starkare, utan det gjorde mig så otroligt mycket gott psykiskt. Jag skulle vilja påstå att jag aldrig mått så bra psykiskt som nu. Och det märks ganska tydligt när jag slarvat. Träningen gör att jag blir bättre som människa. Jag blir bättre på att tackla livet och dess upp och ner. Och det är så coolt att vara stark! Dessutom är känslan efter träning så oändligt värdefull för mig. Jag känner mig fantastisk efter ett träningspass! Och bästa grejen är att den känslan sitter i. Länge! (Typ fram till nästa pass. Om och om igen!)
Förra året startade jag Facebook-gruppen Rörelsepepp. En kompis till mig efterlyste digitala träningskompisar och då föddes idén. Jag tänkte att det kanske var fler som önskade pepp och inspiration, vilket jag gärna är en del i. För visst är jag blivit salig på min tro; att rörelse gör gott för både kropp och knopp! Vidare utgår jag alltid från att ALLT RÄKNAS! I det ligger tanken om att det inte är något visst som behövs för att det ska ”vara rätt”. Att det är bättre att röra på sig lite än inte alls. Jag ser i gruppen att just det tänket behövs i sammanhang där träning och rörelse finns. Det är så väldigt många som har skyhöga krav på sig själv. Krav som det är näst intill omöjligt att uppnå med barn, familj, jobb, liv… Vi har alla 24 timmar på våra dygn. Timmar att förfoga över, där mycket ska få ta plats. När timmarna inte räcker till det vi vill och önskar (och kräver av oss själva!) känner vi oss ofta misslyckade, vilket ju inte gör någon gott. Så jag tänker att om vi är lite mer snälla mot oss själva, om vi sänker kraven till ”good enough” och utgår från att allt räknas, så är det mer hopp om att vi ska få in den viktiga och välgörande rörelsen och träningen i vardagen. Inte minst för att vara en god förebild för nästa generation. Jag tror att det är möjligt för oss alla. Och jag hejar på er! Alla dagar i veckan!
Vill du ha pepp och inspiration är du såklart hjärtligt välkommen att hänga på i Facebook-gruppen! Sök på Rörelsepepp under grupp-fliken så hittar du oss.
/Jonna
