Thomas Pettersson

Thomas Pettersson arbetar som rektor inom vuxenutbildning. Thomas har mer än 20 års erfarenhet inom ledarskap. Gift med Stina, har två vuxna barn samt en vuxen bonusson.


Det är torsdag kväll. Kaffet står på bordet tillsammans med ett antal delicatobollar. Jag har kallat till samverkansmöte. Nu ska det bestämmas hur julen ska firas för barn och bonusbarn i familjen.

Alla har kommit som har något intresse i frågan. Och det finns en förväntan i luften. Låt oss börja.

- Hej och välkomna hit till detta samverkansmötet. Vi har en punkt på dagordningen nämligen.....
- Jag skulle vilja lägga in en protest från början säger expartner Sven. Jag fick inte denna inbjudan i tid. I vanlig ordning skulle dagordningen komma oss tillhanda senast 1 vecka innan mötet..
- Sluta nu säger expartner Eva. Du kan inte börja tjafsa innan mötet har satt igång. Fortsätt nu med punkten.

- Tack, säger jag. Vi ska alltså bestämma hur barnen ska fira jul. Hur tänker ni?

- Jag skulle vilja säga så här, fortsätter expartner Sven. Barnen har alltid varit hemma hos oss från klockan 12 varje jul och de förväntar sig det.

- Bra, säger expartner Svens nya partner Ahmed. Jag håller med. Det är inte sjyst mot barnen att ändra en tradition. De skulle bara bli ledsna. Det finns forskning på det. Barn mår bra av regelbundenhet.

- Jaha, säger jag. Julen är för visso en regelbundenhet, men infaller 1 gång/år. Jag tror inte att barnen skulle ta skada av att ändra rutiner.

- Men vänta nu säger expartner Eva. Jag tror det är bra för barnen att de får vara med om olika traditioner. Det mår de bra av. Jag tycker att de ska vara hos mig denna julen. De var hos er förra julen och ombyte förnöjer.

- Bra, säger expartner Evas nya partner Åke. Det är inte mer än rättvist mot dig. Någon ordning får det vara, tycker jag.

- Men nu är det så här, säger min partner. Vi kommer att åka bort på juldagen. Den enda chansen vi har att träffa barnen är på julafton. Det kan väl inte vara så farligt om de firar julafton hos oss.

- Men, utropar expartner Sven. Julen handlar ju inte om er. Det är barnens jul. Skulle vi nu börja ta hänsyn till den vuxne. Några gränser måste det väl ändå finnas.

- Håller helt med dig, säger expartner Eva. När började det handla om den vuxnes jul. Ni kanske också har en önskelista på julklappar. Eller hänger upp en julstrumpa vid sängen.

- Men hallå där. Klart vi vill träffa barnen på julen, säger jag.

- Det borde ni tänkt på innan ni beställde resan, säger expartner Svens partner Ahmed. Ni förväntade er att vi skulle anpassa oss till er, kanske. Men det tänker vi inte göra. Eller hur, Sven.

- Aldrig i livet, säger expartner Sven, som nu blivit lite röd om halsen. Jag frågade mitt barn om det inte ville fira jul hemma hos oss, och det ville det. Jag sa att vi eventuellt skulle köpa en hund till jul.

- Va? utropar expartner Svens nya partner Ahmed. Det har du inte sagt till mig.

- Vi tar det sen, säger expartner Sven.

- Vad säger du? säger min partner. Försöker du muta vårt barn?

- Muta och muta, säger expartner Sven. Ni har ju köpt delicatobollar, är inte det en slags muta?

- Det är väl en väldigt stor skillnad säger expartner Eva. Jag skulle aldrig köpa mitt barn.

- Nähä, säger jag. Varenda gång som vårt barn har varit hos dig kommer hon hem med nya kläder. Är inte det att köpa?

- Okej, nu ska jag vara ärlig säger expartner Eva. Nu ska jag säga som det är. Varenda gång som vårt barn kommer hem till oss har hon gamla, urtvättade kläder på sig. Det är som om man skäms. Vad tror du att grannarna ska säga. Och det är jag som får stå där med skammen.

- Nu tar vi det lite lugnt, säger expartner Sven. Vi kom hit för att diskutera julen. Inte ska vi bråka om kläder.

- Håller med, säger expartner Svens nya partner Ahmed.

- Vad säger du? säger jag. Beskyller du mig för att vara snål? Att jag inte skulle köpa kläder till mitt eget barn?

- Tyst nu, säger min partner. Låt oss fortsätta med julen.

- Bra, säger expartner Evas nya partner Åke. Jag skulle vilja säga så här. Förra julen, när ni hade julen hemma hos er, fick vi veta att ni inte hade jultomte. Hur kan ni sjunka så lågt. Det ju den starkaste traditionen vi har. Bara det säger ju att barnet ska fira jul hemma hos oss. Vart är vi på väg egentligen?

- Ska du dra in religion i detta också? säger Svens nya partner Ahmed. Vad är det för fel att inte ha jultomte? Det finns andra traditioner i världen.

- Men nu lever vi faktiskt i Sverige, säger expartner Eva. Och då tar vi seden dit vi kommer.

- Det var det värsta, säger Svens nya partner Ahmed. Hör du Sven, vad de säger?

- Låt oss nu komma till saken, säger jag. Vi är långt från en lösning. Alla vill tydligen ha barnen hos sig på julafton. Ska vi lotta?

- Lotta? säger expartner Sven. Jag är naturvetare, inte humanist. I min värld tror jag inte på slumpen. Fram med fakta på bordet och låt oss komma till beslut. Det mesta tyder på att barnet ska vara hemma hos oss, så som jag kan se det.

- Oh, my god, säger min partner. När blev du intresserad av fakta? Jag gjorde statistik på hur många gånger du städade i vårt gemensamma liv. 1 gång/år, och du slingrade dig varje gång. Så kom inte dragandes med fakta.

- Jag har ett annat förslag, säger jag. Vi gör så här. Barnen sover hos oss till julafton och sedan skjutsar vi dem till er efter Kalle Anka. Då blir det ungefär halva dagen var.

- Vänta nu lite, säger expartner Eva. Skulle ni ha Kalle Anka? Det är ju ungefär som om ni skulle hämta barnet precis innan vi skulle äta tårtan på födelsedagen. Förstår du inte att det är en kränkande särbehandling mot oss. Jag har aldrig sett Kalle Anka utan barn. Och det finns ännu en negativ aspekt. Ska ni köra runt med flera barn på en och samma dag? Hur hållbart är det miljömässigt?

- Gör inte detta till en politisk debatt, är ni snälla, säger expartner Sven. Vi måste ha barnets bästa framför oss. Jag tycker vi röstar.

Det plingar till i varje persons mobil. I textrutan står det ”Hej. Vi har blivit tillfrågade om vi vill följa med till Sälen och åka skidor över julen med Saras familj. Det kan väl inte ställa till några problem?" 🙂