Fråga Stina

Jag förväntas älska min dotter mindre än min bonusdotter  

 

Hej! 
Jag är i ett förhållande med en man sedan tre år tillbaks. Han har en dotter sedan tidigare förhållande och vi fick bra kontakt redan från början. Det har fungerat bra hos oss, trots att det inte alltid varit god kommunikation med hennes mamma.  
Nu har vi dock för ett tag sedan fått ett gemensamt barn och situationen har förändrats en del. Min bonusdotter älskar sin lillasyster men har ibland uttryckt att det är orättvist att lillasyster får ha både sin mamma och pappa hela tiden, men det får inte hon. Hon är snart sju och börjar förstå mer och mer kring sin hemsituation. Hon träffar nu sin mamma varannan helg. 

Min sambo har uttryckt att det är viktigt att hon inkluderas (såklart håller jag med!) och han säger ofta att det inte får bli skillnad mellan barnen hos oss. Jag förstår hur han menar och det låter ju bra, men jag kan inte låta bli att tänka att det är väl klart det är skillnad. Det är klart att jag älskar min biologiska dotter mer eller åtminstone på ett helt annat, starkare sätt. Får det vara självklart? För mig är det så... 
Han vill också helst göra så lite som möjligt de dagar hans dotter inte är med oss, dvs vi kan inte hitta på några aktiviteter då för då kan hon bli ledsen när hon hört att vi varit iväg. Men jag tycker synd om vår gemensamma dotter så som kanske kan känna att vi kan bara göra roliga saker när storasyster är med, och att hon då känner sig mindre viktig.  

Nu får jag dåligt samvete och skäms för det känns inte som att jag får lov att tycka så. Och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Istället blir jag lite arg nästan över att jag nästan förväntas försöka älska min dotter mindre än jag gör och inte umgås för mycket med henne så att det inte ska märkas någon skillnad... känner mig lite förvirrad i det hela. Några tips? Med vänlig hälsning M. 


Hej M,  

Tack för din fråga. Du ställer en viktig fråga och du har rätt i att ibland kan kärlek och känslor ställa till det även om det inte i sig behöver göra det.  Jag kan förstå att du känner dig förvirrad i det hela. Utifrån ditt mail så kan jag utläsa lite olika saker eller frågor.   

Din bonusdotter uttrycker ibland att det är orättvist att hennes lillasyster både får ha sin mamma och sin pappa hela tiden.  

Svar: När det gäller att din bonusdotter känner att det är orättvist att hennes lillasyster får vara med sin mamma och pappa hela tiden så är det inte konstigt att hon känner så. Barn har inte valt att ha två boende och det hon beskriver är en känsla av att hon tycker det är jobbigt och svårt. Försök möta henne i den känslan och ge henne möjlighet att sätta ord på vad hon tänker och känner. Bekräfta henne i att det kan kännas orättvist och att ni förstår hennes känslor. Försök att fånga tillfällen när hon uttrycker orättvisa. Det är ju en skillnad för henne. När hon är hos er så är det på ett visst sätt och när hon är hos sin mamma på ett annat sätt.

Att det inte får bli någon skillnad mellan barnen.  

 Svar: Jag håller med om att det är viktigt att båda barnen är inkluderade i er bonusfamilj. Men för mig är det naturligt att det blir skillnad. En sjuåring har helt andra behov än ett yngre syskon. Det måste vara skillnad när det gäller regler, umgänge, tid m.m. Det är en diskussion som ni bör ta. För det här kommer att följa er hela tiden till barnen flyttar hemifrån. Men det här är mer ”praktiska” skillnader. Den känslomässiga kommer jag till.  

Dina känslor för din dotter och din bonusdotter.  

 Svar: Frågan är varför din sambo har tagit upp dessa tankar till diskussion. Tycker han att det blivit en skillnad i ditt sätt att vara mot hans dotter? Eller är det en rädsla hos honom att dottern ska känna sig utanför?  Dottern ger uttryck för att det är orättvis då kan man som förälder reagera och uttrycka sig på ett sådan sätt för att man är rädd eller att man känner skuld för att ens barn behöver hantera en vardag i två olika hem.  

Hur hanterar man när barnen inte är på heltid hos en när det gäller aktiviteter.  

Svar: Jag ser att det finns olika varianter i olika bonusfamiljer. En del väntar och gör de där stora sakerna till alla kan vara med. Resor och utflykter till t.ex. nöjesparker. Sedan innebär det inte att man inte kan göra annat. Skulle man inte få göra annat kan ju inte det yngre barnet kunna gå på babysim eller andra aktiviteter för att det skulle bli orättvist. Sedan kan det ju vara så att det yngre barnet får göra saker hos den andre biologiska föräldern som ert gemensamma barn inte får göra. Det kommer att aktualiseras när ert gemensamma barn växer upp.  

Dina känslor av dåligt samvete och känslorna kring det.  

Svar: När det gäller dåligt samvete och att känna skam så är det svåra känslor att bära. Känslorna säger något och fundera över vad det eg. är du har dåligt samvete för.  Handlar det om att du älskar din dotter på ett annat sätt än din bonusdotter? Att bära och föda fram ett barn gör att det kan kännas en skillnad i kärleken mellan barnen. Men hur skulle det bli för dig om du inte värderade kärleken? Det jag menar är att känn den kärlek du gör till din dotter och bygg relationen till din bonusdotter så den blir stark och trygg. Vi kan aldrig tvinga oss att älska en annan person. Det vi kan göra är att möta dem med kärlek och respekt. Din bonusdotter ska känna sig välkommen när hon är hos er. Att känna att hon är en del av er bonusfamilj. Då behöver vi inte värdera kärleken utan ta hand om relationerna istället.

Din ilska kring att du förväntas älska din dotter mindre. 

Svar: Du ska fortsätta att älska ditt barn så mycket du vill och inte ha dåligt samvete för det. Din man är i ett annat läge. Han är biologisk förälder till båda barnen och kanske inte har förståelsen av att vara bonusförälder. Det brukar vara en utmaning i bonusfamiljer. Och jag tror att du är den personen som bör föra upp frågan till diskussion. Att också prata om att du måste få vara fri i din kärlek till både din sambo, din dotter och din bonusdotter. Blir din kärlek kravfylld och förväntad så kommer du fortsätta gå runt och vara arg. Prata om det och försök sedan släppa dessa diskussioner. Upptäcker din sambo att du agerar på ett annat sätt gentemot hans dotter så får ni ta upp diskussionen igen. Det är också viktigt att din sambo vårdar sin relation till sin dotter också. Att de gör något själva ibland.  

När jag träffar barn och vuxna som lever eller som växt upp i bonusfamiljer så är det ofta det dem säger. Vi gjorde nästan aldrig något med vår mamma/pappa ensamma och det saknar vi. Så försök hitta en struktur i er familj som gör att ni vårdar era relationer på olika sätt. Om din sambo gör något med sin dotter så har du också möjlighet att få egentid med ert yngsta barn. Vid andra tillfällen kanske du kan göra något med din bonusdotter utan att det yngsta barnet är med. Hitta struktur, rutiner och sätt som passar just er familj.  

Jag hoppas du får lite tankar kring olika frågor du bär med dig.  

Jag önskar dig och din bonusfamilj all lycka till i framtiden.  

 

Varma hälsningar  

Stina Pettersson
Socionom och samtalsterapeut med inriktning mot bonusfamiljer.  

www.familjetradet.com  

 


Har du en fråga till Stina?

Jag godkänner att min fråga publiceras i frågespalten på Bonusmamans webbsida samt att mina uppgifter sparas.
Please prove you are human by selecting the Plane.