Camilla Hending och Troed Troedson

Camilla, 44 år.
Troed, 60 år.
Bor: Eslöv


Vi har blivit inbjudna till Camilla Hendning och Troed Troedsson för en intervju om deras erfarenhet som bonusfamilj. De bor på en gård i utkanten av Eslöv. I familjen finns också Troeds tre vuxna barn, Camillas son och parets gemensamma dotter. Camilla och Troed har varit tillsammans i 15 år.

Hur introducerades ni för barnen?

Mina barn kände redan Camilla, säger Troed. Camilla hade arbetat i företaget några år och mina barn kom och hängde där efter skolan. Så Camilla var ingen främling när jag berättade att vi skulle flytta tillsammans. Camillas barn var 2 år och bodde varannan vecka hemma hos respektive förälder.

Jag minns första julen fortsätter Camilla. Den var inte rolig. Vi hade inga saker. Vi köpte en julgran och pyntade den. Barnen var hos sina andra föräldrar. På kvällen kom Troeds barn och önskade god jul. Men känslan av ensamhet var svår. Ska det vara så här tänkte Camilla. Man blir väldigt ensam om man är den som väljer att lämna, fortsätter Camilla. För de flesta tar den andres parti. Vi hade knappt några vänner. Så är det nog och det får man ta men det blir så extremt tydligt vid högtider. Det tror jag är det mest vanliga. Just känslan av ensamhet.

Känslan är så ful att prata om. Man ska tillhöra något, känna samhörighet. Sen också den här skuldkänslan. För mig var den jättestark säger Camilla. Under många år.

Vad kände du skuld för?

Att jag inte kunde vara med mitt barn. Nej, det var nog sorg egentligen. Sorg var det. Sorg över att jag inte kunde vara med mitt barn hela tiden och det vet jag att flera uttrycker, säger Camilla.

Hur hanterade du den sorgen?

Jag jobbade ganska mycket. Sen reste vi ofta iväg. Det var under ett år. Sedan fick vi en gemensam dotter och då ändrades det.

Måste man göra allt tillsammans?

Vi har valt att göra saker tillsammans. De stora sakerna gör vi när vi har bägge barnen. Det är omvänt också. Det får inte bli att nu är inte Camillas son här och då går alla på tomgång. Det funkar inte heller, säger Troed. Men det är faktiskt klurigt det där. Tänk om vi nu gör något och så är han inte med. Han kan inte dela det minnet. Han är inte med på de fotona m.m. Men å andra sidan så gör han roliga saker med sin pappa också så det blir orättvis på det hållet också.

Hur hanterar barnen det, att det blir lite olika och orättvist?

Jag tror inte att de upplever det, säger Camilla. Jag kan inte komma ihåg en enda gång att de uttryckt det. Våra yngsta barn som fortfarande bor hemma tycker väldigt mycket om varandra. De också väldigt angelägna att båda två ska vara med. Om vi exempelvis ska åka till Bakken så är det uteslutet att åka om inte båda två är här, säger Troed Det blir inget kul då, enligt barnen.

Har ni upplevt svartsjuka?

Jag kunde uppleva svartsjuka från början, säger Camilla. Jag med, fyller Troed i. Ni hade ju mycket mer att ni åkte iväg, du, din son och hans pappa. Ni gjorde saker tillsammans. Så kunde jag gå här. Jag hade ju inga egna barn hemma. Då kunde jag se den där gulliga familjen som egentligen var den riktiga familjen gick i parken i Malmö. Och här satt jag och tittade på en vägg och väntade på att det skulle ringa och att Camilla skulle säga att vi har pratat och vi har kommit fram till.. det tog några år men nu är det borta, säger Troed.

Du får fortfarande leva med mitt ex säger Camilla. Eftersom sonen fortfarande är minderårig. Man lever inte själv. När jag kom till insikt med att det måste vara fyra vuxna inblandade var det lättare att hantera.

Hur har ni hanterat svartsjukan?

Jag har nog bråkat om det, säger Camilla. Det har jag också, säger Troed. Men vi har också pratat mycket om det. Sen hjälper inte det alltid. Det är lättare när man står utanför men när man står mitt i det så kan man både prata och se vad det är men man kan ändå bli förbannad och skicka arga sms och hela paletten, säger Troed. Men vi har aldrig bråkat om barnen, säger Camilla.

Ligger det i er personlighet att bråka?

Ja… precis så är det, säger Troed. Vi är så dramatiska båda två. Eftersom det aldrig var riktigt på allvar utan mer en teaterföreställning med allvar i så fanns det heller inte riktigt något att lösa utan mer att ”va fan nu skiter vi i det här”. Det fanns inget grundproblem egentligen utan det här var mer en tragikomisk fars som vi spelade upp och nästa dag är det borta, säger Troed.

Hur löser ni konflikter?

Vi har sagt så här till varandra, att jag kommer inte att ändra dig, säger Camilla. Det underlättar. Jag tror mycket handlar om att vi inte försöker förändra varandra utan har han sitt förhållningssätt till sina barn så är det som gäller och som jag måste förhålla mig till och ju längre tiden går desto lättare är det att förhålla sig till det. Vi har tryggheten i varandra så därför finns det egentligen inget att lösa. Jag kan inte leva utan Camilla och hon kan inte leva utan mig, säger Troed.

Har er kärlek varit hotfull gentemot er omgivning?

Oh ja, säger Camilla och Troed håller med. Det blir också en orättvis betraktelse. De flesta av min omgivning har haft det oerhört jobbigt med det här och det jag ser att det skulle du också vilja ha gjort men det är bara min subjektiva bedömning. Det här handlar om dig och att din torsdag inte är så jävla rolig. Det är hotande att se någon annan lycklig och förälskad. Åldersskillnaden är provocerande för en del.
Jag tror att många har svårt att se att det handlar om kärlek. Vi gav upp allt och lämnade allt. Det kan nog vara provocerande för en del att ska jag också behöva göra det. De flesta av dem skulle nog inte sätta pengar att vi skulle sitta här 10 år senare.
Våra barn har varit oerhört lojala mot oss. De har aldrig pratat illa om oss, aldrig stått i vägen, de har aldrig tagit någons parti. Det kan säkert hända men det har de inte gjort. De har en relation till båda som är bra.
Camillas mamma sa en bra sak till mig i början säger Troed. Det viktigaste är att du tar hand om Camillas son och att det blir bra för honom. Så då fick jag lova henne det.

Fördelar med att leva i en bonusfamilj?

Att vi får vara ihop, säger Camilla snabbt. Och att vi är fler vuxna. Eller som Troeds dotter uttryckte det, man får fler perspektiv på världen.
Det andra är att bryta generationsklyftan. Den har inte vi eftersom vi har från 0 till 60 år. Det är extremt positivt, säger Camilla. Du har haft barn i 25 år och nu har du barnbarn, säger Camilla till Troed. Och nu har jag fått ett bonusbarnbarn. Det tycker jag är härligt.

Jämfört med scenariot att vi skulle bo som särbo så finns det en lång rad fördelar, säger Troed. Vi slipper ett logistiskt pussel hela tiden. Jag har svårt att se att det skulle bli en vardag av att leva som särbo det men de fattar jag ju att de tycker som gör det.

För min del är fördelen med bonusfamiljen att man får ett rakt, tight liv, där alla som hör ihop kan hasa runt i morgonrock. Det finns ingen som är på besök eller att man är hos någon utan man är hemma. Alla är hemma alltid.

För min personliga del så hade jag inte alls haft den relationen som jag har till Camillas son om vi inte bott tillsammans. Inte på ett enda sätt. OM du och jag hade bott på var sitt ställe. Det är väldigt tätt mellan de yngsta syskonen och de har en syskonrelation, säger Troed.

Jag är inte så sentimental säger Camilla. Jag tycker inte att kärnfamiljen är så viktig. För mig har den aldrig varit viktig. Den har aldrig varit det även om jag vuxit upp i en. Men jag trodde aldrig att jag skulle gifta mig, säger Camilla och skrattar men så träffar man sitt livs kärlek och då förändras allting.

Tips till någon som ska inleda en relation med någon där det finns barn

Stå på barnens sida, säger både Troed och Camilla.

Hur gör man det samtidigt som man är nyförälskad?

Troed och Camilla är överens. Gör dig inga illusioner att du ska komma mellan mig och mina barn eller att jag ska komma mellan dig och dina barn. Vi har prioriteringen klar, säger båda.
Det var tydligt i skilsmässan att så här måste det se ut säger Camilla. Och vi är väldigt barnkära fortsätter Troed. Vi tycker om att vara med våra barn.
Att få ett gemensamt barn har underlättat. Att omgivningen också såg att det är på riktigt. Det tror jag hjälpt i deras acceptans. Eller som Troeds son uttryckte det på deras bröllop: Det bästa här är att jag inte får ett nytt syskon utan att jag får två.

Jag blir fortfarande tårögd säger Camilla när jag tänker på det.


/Stina & Thomas Pettersson