Petra Thomassen
VAD HÄNDER MED MIG SOM BONUSMAMMA?
Varför reagerar jag som jag gör.
Då jag hamnade i bonusfamilj, hade jag arbetat professionellt med familjer och stöd men inte förstått komplexiteten och känslorna som följer med i valet att bli en bonuskonstellation. Alla människor och familjer är olika och unika men vi är i grunden så lika.
Föräldraskap handlar inte om biologi utan om kärlek och engagemang men livet som bonusförälder kan ändå kompliceras av våra biologiska system, och det vi har med oss i oss själva i vårt bagage.
Vi har ett system i hjärnan som fungerat och fungerar på samma sätt som för 30 000 år sedan, fast hoten är annorlunda nu än då. Vi blir stressade av helt andra saker än på savanntiden, då bestod stressen av att inte bli uppäten av ett rovdjur eller av att bli dödat av någon grann klan.
Nu kan stressen bestå av saker som att hämta och lämna barn, deadlines, prestation på presentationer, städa, räcka till men framför allt kan det sätta igång triggers av livet i bonusfamiljen tex samarbete över semestrar eller olika värderingar och beteende runt barnuppfostran.
Vi har även utvecklat vår kognitiva del av hjärnan, eller den centrala exekutiven. Vilket har gett oss språk och en inre kommunikation som gör att vi kan älta och skapa olust och stress i våra kroppar.
Grundfunktioner för att bli två
När två människor träffas och blir nyfikna på varandra och sedan kära sker det mycket i oss, kroppen reagerar och vi styrs av kroppens signaler.
Hjärnan sänder ut signaler utifrån hur vi tolkar vår omgivning och styrs till stor del av vårt belöningssystem. Hormoner skickas ut som styr vårt beteende och vårt humör, och reglerar det som är bäst för oss i stunden.
Att bli sammansvetsade
Kärlek mellan människor är sammansvetsande. En par relation startar med förälskelse och stark nyfikenhet. Det är en fas i relationsuppbyggnaden som är förknippad med lycka, njutning, energi och närhet.
I denna fas är kommunikation och närhet oerhört viktig och självklar.
Denna förälskelsefas håller vanligtvis på i ca 1-3 månader men kan hålla i sig i upp till tre år.
Vissa hävdar att par som levt länge i denna fas har en lyckligare och öppnare relation då denna förälskelse övergår i kärlek.
I bonusfamiljen kan denna fas skapa olust och otrygghet hos inblandade barn och expartners och andra i omgivningen som går igenom en förlust.
I förälskelsefasen luckras gränser upp mellan egna jaget och andra. Detta kan liknas med vad som händer mellan nyblivna föräldrar och deras nyfödda. Denna fas knyter starka band och och bäddar för en hållbar relation.
Detta skapar en biologisk process i kroppen som kopplar signalämnen som dopamin, fenylamin, oxytocin, kortisol, adrenalin och testosteron och styr vårt humör och handlande. Dessa signalämnen har vi hela tiden och aktiveras då vi är goda och belönande mot varandra.
Det nyfödda barnet är helt hjälplöst utan sina föräldrar eller andra omsorgspersoner. De är beroende av sin omgivning för att överleva. Här är den sociala utvecklingen viktig. De tar efter sina föräldrar/ omsorgspersoner och präglas av dem för att få så mycket kärlek och närhet som möjligt. De strategier barnen lär sig bildar våra omedvetna relationsmönster och bidrar till hur våra relationer kommer att fungera. Mellan barn och föräldrar är anknytningen extremt viktig för hur barnet lär sig att socialisera.
I förhållande till bonusbarn är det risk att vi missar den anknytande biten och det är därför viktigt att skapa en egen relation till barnen. Detta är till viss del lättare ju yngre barnen är. Små barn söker anknytning och tonåringar försöker att bli självständiga och söker identitet. Med de barn vi fött eller tidigt fostrat skapar vi en intimitet och ofta ett liknande ankytningsmönster som vi själva har och vi känner igen deras behov och önskningar från grunden. Detta komplexa relationsmönster triggar vårt hot och belöningssystem.
En form av belöning är samhörighet, glädje, tillhörighet m,m. En form av hot är svartsjuka.
Belöning kan var att känna värme, kärlek, få en känsla av att tillhöra ett sammanhang.
Hot kan vara avisning, utanförskap och svartsjuka. Dessa är vanliga viktiga känslor som ofta finns i bonusfamiljer.
Svartsjuka är en av våra känsloreaktioner som uttrycks av ilska, rädsla och kan vara rentav fysisk. Den riktas ofta mot de som uppfattas som rivaler. Ofta av rädsla att förlora den man älskar, eller att inte känna tillhörighet och mening.
Jag har mött många barn och par som blivit illa behandlade av sin omgivning istället för att de i miljön inte tagit i tu med de riktiga känslorna.
Hur kan man då reparera och ta itu med känslorna?
Prata och kommunicera med din partner, barnen. Eller en annan vuxen som man litar på. Kartlägg situationer då affekterna kommer,
- vilka situationer uppstår de i?
- vilka tankar kommer?
Bli lite bekant med dina egna relationsmönster och känslomässiga relationer som barn. Gamla spår kan sitta djupt. Då en bonusfamilj bildas har minst en av parterna barn med sig och gamla relationer och anknytningar som påverkar, alla parter har egna relationsmönster och erfarenheter vilket kan vara utmanande men inte omöjligt att få ihop.
Så det är inte konstigt att vi reagerar och agerar, kan hända att vi måste kämpa och acceptera men framför allt mogna och acceptera oss och våra reaktioner och behov för att må bra själva och kommunicera med sin partner för att må bra ihop. Och du kan alltid bara förändra dig själv.
Petra Thomassen
Mitt namn är Petra Thomassen
Är mamma, bonusmamma och fru men främst bara mig själv.
Jag brinner för att alla skall utvecklas till att bli den bästa utgåvan av sig själv och påverka/samarbeta med sin omgivning på ett utvecklande sätt. Jag är utbildad parterapeut, barnpsykoterapeut, förskollärare och socionom.
Jag arbetar med parrelationer och föräldrastöd och har lång erfarenhet av att arbeta med familjer, par och barn och ledarskapsutbildningar.
petra.charlotta.thomassen@gmail.com
Hör av dig om du behöver stöd hjälp utbildning eller behöver prata.