Annika Berggren
Annika Berggren
28 år ung. Utbildad socionom med anställning inom socialtjänsten.
Frivilligt ensamstående mamma till sonen Elmer 1 år.
Låt mig presentera klyschornas kliché
Jag måste erkänna
Jag har gjort bort mig. Jag, som tycker att jag är en hyfsat kritisk person med koll på läget, har gått på klyschornas kliché. Det är pinsamt, på riktigt.
Vi tar det från början.
När jag valde att bli frivilligt ensamstående förälder så sa jag att det viktigaste är att mitt barn växer upp med manliga förebilder, men att detta inte nödvändigtvis behöver vara en pappa. Jag har hört mig säga exakt dessa ord sååå många gånger och jag har ärligt talat trott på dem. Tills för inte så länge sedan.
För drygt en månad sedan sken solen över Snårestad där jag och sonen spenderade en mysig dag tillsammans med en annan frivilligt ensamstående mamma och hennes son. Vi pratade om lite allt möjligt och kom in på vad barnen kan komma att tycka om våra val. Jag hörde mig säga meningen ovan, om manliga förebilder, varpå den andra mamman frågade mig;
- Men vad menar du när du säger så? ”Manliga förebilder”?
Insikten
Jag brukar ha svar på det mesta men här satt jag tyst. Jag hade inte ens ett dåligt svar – jag hade inget svar alls. Jag hade aldrig reflekterat över vad det var jag sa, och jag hade absolut ingen aning om vad jag menade med det. I ett samhälle som kämpar för att bryta sig loss från stereotyper och könsroller kommer jag basunerandes med ”manliga förebilder”. Jag känner mig så dum!
Vi kan som exempel ta min egen pappa. En person av manligt kön som både byggt sitt eget uterum, lagar väldigt god söndagsstek och flera gånger fått sy upp min byxor. Jag – en person av kvinnligt kön – kan inget av det där. Jag vet inte ens vad det skulle vara för kött jag skulle handla för att göra en sådan där söndagsstek. För jag antar att det inte finns en bit på (...ja, vilket djur det nu än är...) som heter ”söndagsstek”?
Vad jag menar är att vi är alla bra på olika saker men det har inte med vårt biologiska kön att göra utan kanske snarare om intressen, uppväxt, miljö med mera.
Låt oss tala om förebilder
Så, låt oss istället prata om vad barn faktiskt behöver, förutom det basala. Stryk alla pronomen. Barn behöver förebilder. Barn behöver någon som visar vad som är rätt och fel, ger kärlek, har tålamod, tröstar, peppar och tror på dem. Det är färdigheter som inte beror på vilket kön du råkat födas med, eller hur?
Jag har som sagt en son. Han är snart 1,5 år och typ världens finaste (helt objektivt, naturligtvis). Han har ett leksakskök som han älskar och en docka – Pelle - som han matar. Han har även bilar som han kör runt med och en verktygslåda. Om han kommer att växa upp och vara händig, kunna laga mat eller sy återstår att se. Men jag har väldigt svårt att se hur det är beroende utav mitt kön som förälder eller vilket kön andra viktiga förebilder i hans omgivning har.
Utmaningen att vara sitt bästa jag någonsin
Att Elmer är beroende utav bra förebilder märks redan tydligt. Han har alltid varit en väldigt medveten pojke som noga studerat sin omgivning. Nu är han så pass stor att han börjat försöka efterlikna det han ser och hör. Elmer har till exempel en ordningsam och renlig mamma, och inte helt oväntat är en av Elmers favoritleksaker hans dammsugare och om han får tag i en våtservett börjar han att gnugga den mot bordet. Idag fick han tag i mina hörlurar och tog tag i de två ändarna och höll dem mot öronen som för att prata i telefon – precis som mamma.
Detta ställer absolut höga krav på mig som förälder – och kanske ännu mer som ensamstående då jag varit ensam om att ha störst inverkan på mitt barn. Men lagom tills ni läser denna text kommer Elmer att ha börjat på förskola och jag ha återgått till mitt skrivbord på socialtjänsten. Jag kommer inte längre att vara ensam om att ha störst inverkan på mitt barn utan Elmer kommer att få fler förebilder i form av pedagogerna på hans avdelning och kanske även något äldre barn. Ju äldre Elmer nu blir, ju mindre kommer jag att kunna påverka vilka förebilder Elmer väljer. Det är en läskig insikt, men jag vet att jag har gett min son bästa möjliga förutsättningar. Han – mitt livs kärlek – är en bra person och jag är övertygad om att han kommer göra bra val i sitt liv.
Elmer min Elmer,
Tack för allt som är du.
Jag älskar dig
// mamma
