Hans Klaive
Tillit
Tillit är kärlekens basingrediens. Tillit är det oförbehållsamma litandet på en annan människa. Tillit ger trygghet. Tillit ger samhörighet. Tillit är tillhörighet. Tilliten är kittet.
Precis som man talar om själen, denna oprecisa rymd som /kanske/ finns i och runt varje människa, så är tilliten gemenskapens oprecisa rymd runt två människor. Men också lika precist och konkret som kittet som håller samman två enheter, som tätar mot drag och kalla vindar.
Kan en raserad tillit återuppbyggas? Möjligen. Men inte säkert.
Förlåtandet är tillitens syster och broder. Förlåtandet är också en kärlekens basingrediens. Kan man bygga upp ny tillit genom att förlåta? Möjligen. Men inte säkert. Ska förlåtandet vara oförbehållsamt och oändligt? Man ska nog inte räkna med att anledningen till den svikna tilliten kan bli förlåten. Den kommer alltid att finnas som en tagg, något som rispar och skaver och som i bland blommar upp som en inflammation.
Är förlåtandet mera vidsynt än så? Ja, kanske om man kan se vidare. Att inte behöva förlåta anledningen till den raserade tilliten. Vidare i den meningen att se hela människan. Vidare i att se alla kvaliteter, både de dåliga och de bra.
Kan tilliten vara delbar? Kan man känna tillit till 98%? Kan man i så fall förlåta de 98% och aldrig förlåta de 2%. Är det möjligt att rationalisera tilliten på ett så logiskt sätt?
Nja, jag tror inte det. Jag tror däremot att man kan lära sig leva med en solkad tillit, om föremålet för tilliten vågar erkänna sitt misstag och känna att den tappade tilliten var den största förlusten i hens liv. Då kanske.
/Hans Klaive
TILLIT är ett palindrom, dvs. kan läsas från båda håll med samma betydelse.
Tillit måste vara ömsesidigt i ett förhållande, annars ingen tillit.
Min bild av tillit.
Att ha någon att tryggt luta sig mot och samtidigt tillåtas att se världen med egna ögon.
Hans Klaive
Tecknare, målare, skribent, människovän, bokkonsument, filmnjutare, nyfiken, livsälskare, politikintresserad, gift med Suzanne, 2 barn, 6 barnbarn.